Ett år efter Åsas begravning så hade Uno fortfarande inte lyckats lägga det lilla missödet bakom sig. "Varför i sören skulle hon kalla mig för ett jävla rövhål?" hotade Uno med gråten i halsen. "Helsicke, Åsa... Du visste att jag blir arg lätt. Det är min muntorrhet som gör det. Jag kunde ju för vahettede inte hjälpa det!"