Efter begravningen var Gösta helt tom inombords. Jesses sista ord rungade i hans öron: "Gösta! Du är ett jävla riksmongo!". Varje gång han stängde sina ögon såg han sina oskyldiga knytnävar komma spela Allannde argt genom luften. Kvar fanns enbart en urgröpt känsla av lurvighet och det återstod att försöka glömma allting. Det är vad Jesse skulle ha velat.
