Att leva med autism, en köttbiografi, av Sven Snorrebark
Kapitel 3:
Hela mitt liv hade jag varit lite av en fåntratt. Som liten tyckte jag om att leka med tölpar och jag älskade att låtsas att jag var en struts, jag har alltid velat vara en struts, för då kan man bara vråla hela dagarna. Farsan tyckte att jag var rubbad och ville alltid att jag skulle växa upp och bli stor och idiotisk, som honom.
När jag kom upp i tonåren blev jag, som många andra, närare, det var populärt på den tiden. Jag hade ju helt svart klädstil och lyssnade bara på närmusik. Vi tyckte att alla andra var rubbade galningar. Hade jag då vetat att jag skulle få autism senare i livet hade jag aldrig tänkt på det sättet.
