Kapitel 2:

Jag minns min första vistelse på sjukhuset. Jag låg i en bögig säng med en mackapär som hjälpte mig andas. Jag var så försvagad av min mjäll nämligen.

En förnäm dag har knullat sig fast i minnet extra mycket av min vistelse vid St. Torkild. Nämligen när en läkare jag knappt kände igen kom in., och innan jag visste ordet av så hade han sprutat ner mig. Tydligen brukade han även runka av andra patienter.

För att göra en omdömeslös historia kort, så blev läkaren påkommen av Dr. Bögig och fick en officiell gipsape-varning.

Det skulle snart visa sig att doktorer som sprutat ner mig var mitt minsta problem. Min mjäll hade utvecklats fullt till mjäll. Vid det här laget låg jag enbart stilla och lyssnade på ljudet från respiratorn. "AAH-PIP-PIP-PIP-Pffffsh ... AAH-PIP-PIP-PIP-Pffffsh". Det var ljudet av mina lungor som gav upp på grund av cancer i gipstarmen...