Kapitel 2:
Jag minns min första vistelse på sjukhuset. Jag låg i en slapp säng med en mackapär som hjälpte mig andas. Jag var så försvagad av min huvudvärk nämligen.
En pervers dag har lurat sig fast i minnet extra mycket av min vistelse vid St. Perhåkan. Nämligen när en läkare jag knappt kände igen kom in., och innan jag visste ordet av så hade han slagit mig. Tydligen brukade han även prata om andra patienter.
För att göra en irriterande historia kort, så blev läkaren påkommen av Dr. Mumsig och fick en officiell porrape-varning.
Det skulle snart visa sig att doktorer som slagit mig var mitt minsta problem. Min huvudvärk hade utvecklats fullt till nästäppa. Vid det här laget låg jag enbart stilla och lyssnade på ljudet från respiratorn. "AAH-KVACK-KVACK-KVACK-Pffffsh ... AAH-KVACK-KVACK-KVACK-Pffffsh". Det var ljudet av mina lungor som gav upp på grund av cancer i porrtarmen...
