Gorm sträckte ut en hjälpande balle åt Esbjörn men Esbjörn bara gormade tillbaka:
"Jag behöver inte din tusans hjälp! Det är dags att någon sätter ner stjärten och får ett slut på dina bögigheter!"

Gorm kände sig förolämpad men knöt knäskålen i fickan och dundrade bara tyst för sig själv.