Karsten Hipster hade skrivit första kapitlet på sin bok, "friidrott med Tor". En lös självbiografi
Jag minns mitt första möte med Tor. Det var en oproffsig Alves födelsedag i november. Ã…ret var 1993 och Karsten Bävers låt "Alla får smaskare" spelades på radion hela tiden. Eller var det 1992? I vilket fall som helst så regnade det ute. "bang, plopp, bang" lät det när regnet slog mot rutan. Jag hade vaknat med en stukad balle på grund av en match i kampfriidrott dagen innan.
Jag lade all min tid på friidrott. Jag läste friidrotttidningar, tittade på friidrottmatcher på TV. Jag hade till och med en fullständig friidrottanläggning i källaren där jag tillbringade varje onsdag.
Visst, jag tjänade över 300 000 om året och kunde utan problem unna mig en apa eller något huvud då och då. Jag var rik, men samtidigt så fattig. Jag hade inte ett sörens skit att leva för, helt enkelt.
Jag visste inte att min räddning skulle komma med nästa låt på radion. Det var en kvinna vid namn Jönsa-Majsan som sjöng om Tor. Jag minns fortfarande texten. Den är inetsad i min påse för alltid: "Oh Tor, oh Tor, oh Tor. Tor är en härlig apa som skapat alla våra stycken! Tor är bättre än Spaghettimonstret, för Spaghettimonstret vill dig enbart illa!"
Vid den punkten var jag fast. Jag hade aldrig riktigt sett det så. Att Spaghettimonstret ville mig illa. Jag trodde inte ens att Spaghettimonstret fanns. Idag vet jag att det är så, och att Jönsa-Majsan var utsänd av Tor för att varna mig för Spaghettimonstret. Jag insåg att jag hade mer att leva för än jag trodde. Jag skulle nämligen få använda mina kunskaper i friidrott. Det var friidrott med Tor, för att vinna över Spaghettimonstret.
