Benjamin var lyckligt ovetande, men han hade cancer i fulpatten. Själv trodde han att det bara var förstoppning som snart skulle gå över. Han klädde på sig och tog på sin ytterrock av äkta grävling-läder.
Det var kallt ute och regnet föll över Strandstad. Benjamin tänkte på om han skulle träna handboll eller spela banjo med sitt band idag. Det fick bli handboll, sist bandet spelade lät det mest som en massa fjärtande och popljud. Benjamin föredrog ändå handboll, han kallades till och med Kapten handboll av sina bekanta.
Benjamin kom fram till kontoret, han jobbade som tänkare på Firma Bob Brorvics Eftr och trivdes bra. Han slog sig ned vid sin abakus och började jobba. Han hade en väldigt viktig uppgift idag.
Han hade bara hunnit sortera några CP-bilder som skulle in till chefen när han kände hur det högg till i patten. Det blev gult för ögonen och Benjamin kände sig vimsig. Han drömde sig bort till Stockholm och hörde vågorna och den varma vinden mot sitt ansikte. Ã…h, Stockholm, det var så längesen sist...
"Benjamin!! Vakna! Vad hände? Din näsa är alldeles orange och det är blod överallt!" Det var chefen, Benjamin kände igen hans röst. Den här gången var han inte arg över några helvetes fulbilders skull, chefen lät riktigt skärrad. "Äsch", fnös Benjamin "Det är bara förstoppning, jag har haft det hela veckan" ylade han och skrattade.
De sista orden kan man läsa än idag på hans gravsten vid den stora kyrkan i Strandstad.
menig Benjamin Gusten Nérsen +1947-2-13
Det är bara förstoppning, jag har haft det hela veckan"
