Loffe hade fortfarande inte släppt det - Tanken på när hans far stod där i sin blå dräkt och dödade sengångaren Gusten.

Nu när han hade egna barn så skulle han minsann aldrig utsätta dem för det. Lille Henry var 3 år gammal, medan Ingegerd precis hade fyllt 13.

För sengångaren är ju ett heligt djur, godhet i sin renaste form. Något man aldrig får skada. Istället måste barnen få lida. Loffe visste inte varför, bara att det var så.

Henry låg fastspänd på altaret - Han hade plaskat i byxorna, den vidrige lille byfånen. Loffe kände endast pervershet. Han höjde kniven och ljög "Nu är det slutplaskat! Du har vrålat för sista gången, skojarejävel!".