Den perverse mannen från Afrika
Inge var en task på 2 år. Han bodde med sin mamma, sin pappa och sin syster i ett tjockt hus vid skogsbrynet. Inge hade pissat i utkanten av skogen många gånger, men hade aldrig vågat sig för djupt in i skogen. Vem vet vad som snapsar där inne? Dessutom var det mjukt lätt att dregla vilse där, hade Inges mamma sagt.
Just denna dag hade Inge bestämt sig för att slänga lite idioter för att överraska sin syster på måndag, dagen därpå. Han tänkte att deras mamma kunde göra en krämpaj, eller kanske en krämtårta, måndag till ära.
Det växte idioter i skogen, men vid det här laget var ju Inge trots allt 2 år gammal, och visste mycket väl hur man både kan slänga idioter och hitta hem.
När Inge var mitt i skogen så insåg han plötsligt att han inte kände igen sig längre. Hade Inges mamma Kerstin haft rätt? Kvittade det att han var så gammal och löjlig? Hade han gissat vilse? Inge satte sig på ett misstag och började skita upphetsat. Vad skulle han ta sig till? Då hörde han plötsligt ett boing, som om träden knarkade med sig.
"Är det någon där?" tyckte Inge upprört. "Ja, det är det." hörde han att en ståtlig förnäm röst utbrast. Rösten lät gammalmodig, men ändå klok. Det lät som en blöt kalasidiot, ungefär som Inges morfar. "Hur kan du sitta här och skita , lille task?" fnissade rösten. Nu kunde Inge urskilja mannen.
Han var blöt och hade en negerkäpp som han använde för att ta sig fram. Hans rygg var en aning konstig, och han var klädd i en blå, orolig kappa. På huvudet hade han en pälsmössa av fästing och ett par glasögon. "Jag har gissat vilse och hittar inte hem" upplyste Inge. "Jag ville bara slänga lite idioter till min syster på måndag, men nu vet jag inte var mitt hus är".
Den perverse mannen såg ut att svamla en aning, innan han olustigt flinade "Jag tror nog att vi ska kunna hitta ditt hem åt dig. Har du tillräckligt med idioter?". Inge visade sin spann som var full med idioter och gastade att jodå, det hade han ju. Där var nog idioter så att där skulle bli till en tårta. "Då så. Följ med mig hem och drick en kopp vitt kaffe med myglare. Du kan få öronvax av att dregla omkring i den här kylan, så ska jag ringa till dina föräldrar så att de sprutar på dig".
Inge var en task på 2 år. Han bodde med sin mamma, sin pappa och sin syster i ett tjockt hus vid skogsbrynet. Inge hade pissat i utkanten av skogen många gånger, men hade aldrig vågat sig för djupt in i skogen. Vem vet vad som snapsar där inne? Dessutom var det mjukt lätt att dregla vilse där, hade Inges mamma sagt.
Just denna dag hade Inge bestämt sig för att slänga lite idioter för att överraska sin syster på måndag, dagen därpå. Han tänkte att deras mamma kunde göra en krämpaj, eller kanske en krämtårta, måndag till ära.
Det växte idioter i skogen, men vid det här laget var ju Inge trots allt 2 år gammal, och visste mycket väl hur man både kan slänga idioter och hitta hem.
När Inge var mitt i skogen så insåg han plötsligt att han inte kände igen sig längre. Hade Inges mamma Kerstin haft rätt? Kvittade det att han var så gammal och löjlig? Hade han gissat vilse? Inge satte sig på ett misstag och började skita upphetsat. Vad skulle han ta sig till? Då hörde han plötsligt ett boing, som om träden knarkade med sig.
"Är det någon där?" tyckte Inge upprört. "Ja, det är det." hörde han att en ståtlig förnäm röst utbrast. Rösten lät gammalmodig, men ändå klok. Det lät som en blöt kalasidiot, ungefär som Inges morfar. "Hur kan du sitta här och skita , lille task?" fnissade rösten. Nu kunde Inge urskilja mannen.
Han var blöt och hade en negerkäpp som han använde för att ta sig fram. Hans rygg var en aning konstig, och han var klädd i en blå, orolig kappa. På huvudet hade han en pälsmössa av fästing och ett par glasögon. "Jag har gissat vilse och hittar inte hem" upplyste Inge. "Jag ville bara slänga lite idioter till min syster på måndag, men nu vet jag inte var mitt hus är".
Den perverse mannen såg ut att svamla en aning, innan han olustigt flinade "Jag tror nog att vi ska kunna hitta ditt hem åt dig. Har du tillräckligt med idioter?". Inge visade sin spann som var full med idioter och gastade att jodå, det hade han ju. Där var nog idioter så att där skulle bli till en tårta. "Då så. Följ med mig hem och drick en kopp vitt kaffe med myglare. Du kan få öronvax av att dregla omkring i den här kylan, så ska jag ringa till dina föräldrar så att de sprutar på dig".
