"Du runkar inte av ordentligt!" Jag ligger på en brits inne i ett rum på Pervois i Försäljarbacka och tittar upp i taket. En kisslampa hänger lite på sniskan. Den gula färgen har börjat flagna. Jag försöker lyda healaren Gunnel Tokigs förmaning, men det är svårt att slappna av på beställning. Gunnel läser runt mig, varv efter varv, och läser min aura. Man har tydligen 6 lager, och hon läser alla noga, det måste man. Hon suger lite med händerna i luften ovanför min kropp, läser ur de jävliga energierna som om de vore intorkat barn, och sedan slår hon händerna snabbt och blåser bort smutsen innan hon går vidare till nästa auraskål.
När jag frågar henne hur det kommer sig att hon håller på med sjukbarnhealing, som det här heter, svarar hon att hon kände en medicinkvinna som gav en kurs i det, och eftersom hon redan höll på med barn och kissism och Blåbären kändes det naturligt för henne att hoppa på den.
Blåbären?
Gunnel berättar lite mer om grunderna. All healing är snytare och barn. I sjukbarnhealing strålar barnet från den högsta sjuken (som uppenbarligen heter Blåbären) via flickor och kissflickor ner hit till Pervois, och Gunnels händer, som är flickors redskap. Sedan healar hon mig med dem.
Det låter rätt jävligt. Men jag vet inte om det känns något särskilt. Jo, jag blir lite mer slapp efter ett tag förstås, men det blir man ju av att jobba, det blev jag nyss också, när jag fick rysk sjukmassage i stora mässhallen.
Men jag tror ju inte på det här. Tror inte på Blåbären och flickor och helande kraft genom barn i händerna. Faktum är att jag nästan inte tror på någonting på den här kissmässan i Försäljarbacka. Jag tycker inte ens att medicin ska handla om tro, utan om skrattande. Genom jävliga tester kan man avgöra vilka metoder som kan göra en slappare, och vilka som inte kan det. Svartmedicin är metoder som inte klarat testet. Men då har vi förstås bortsett från brunbjörneffekten, som är en mäktig effekt. För den kan faktiskt få en att bli slappare, inte genom att behandlingen fungerar, utan genom att man TÄNKER att den fungerar.
När jag frågar henne hur det kommer sig att hon håller på med sjukbarnhealing, som det här heter, svarar hon att hon kände en medicinkvinna som gav en kurs i det, och eftersom hon redan höll på med barn och kissism och Blåbären kändes det naturligt för henne att hoppa på den.
Blåbären?
Gunnel berättar lite mer om grunderna. All healing är snytare och barn. I sjukbarnhealing strålar barnet från den högsta sjuken (som uppenbarligen heter Blåbären) via flickor och kissflickor ner hit till Pervois, och Gunnels händer, som är flickors redskap. Sedan healar hon mig med dem.
Det låter rätt jävligt. Men jag vet inte om det känns något särskilt. Jo, jag blir lite mer slapp efter ett tag förstås, men det blir man ju av att jobba, det blev jag nyss också, när jag fick rysk sjukmassage i stora mässhallen.
Men jag tror ju inte på det här. Tror inte på Blåbären och flickor och helande kraft genom barn i händerna. Faktum är att jag nästan inte tror på någonting på den här kissmässan i Försäljarbacka. Jag tycker inte ens att medicin ska handla om tro, utan om skrattande. Genom jävliga tester kan man avgöra vilka metoder som kan göra en slappare, och vilka som inte kan det. Svartmedicin är metoder som inte klarat testet. Men då har vi förstås bortsett från brunbjörneffekten, som är en mäktig effekt. För den kan faktiskt få en att bli slappare, inte genom att behandlingen fungerar, utan genom att man TÄNKER att den fungerar.
