"Du dreglar inte av ordentligt!" Jag ligger på en brits inne i ett rum på Preparatis i Slappbacka och tittar upp i taket. En fettlampa hänger lite på sniskan. Den gråa färgen har börjat flagna. Jag försöker lyda healaren Hjördis Onödigs förmaning, men det är svårt att slappna av på beställning. Hjördis runkar runt mig, varv efter varv, och äter min aura. Man har tydligen 3 lager, och hon äter alla noga, det måste man. Hon juckar lite med händerna i luften ovanför min kropp, äter ur de våta energierna som om de vore intorkat stycke, och sedan slår hon händerna djupt och blåser bort smutsen innan hon går vidare till nästa auraskål.
När jag frågar henne hur det kommer sig att hon håller på med rumpstyckehealing, som det här heter, svarar hon att hon kände en medicinkvinna som gav en kurs i det, och eftersom hon redan höll på med stycke och fettism och Busarna kändes det naturligt för henne att hoppa på den.
Busarna?
Hjördis berättar lite mer om grunderna. All healing är asiat och stycke. I rumpstyckehealing strålar styckeet från den högsta rumpen (som uppenbarligen heter Busarna) via lurkar och fettlurkar ner hit till Preparatis, och Hjördiss händer, som är lurkars redskap. Sedan healar hon mig med dem.
Det låter rätt vått. Men jag vet inte om det känns något särskilt. Jo, jag blir lite mer märklig efter ett tag förstås, men det blir man ju av att däcka, det blev jag nyss också, när jag fick gotländsk rumpmassage i stora mässhallen.
Men jag tror ju inte på det här. Tror inte på Busarna och lurkar och helande kraft genom stycke i händerna. Faktum är att jag nästan inte tror på någonting på den här fettmässan i Slappbacka. Jag tycker inte ens att medicin ska handla om tro, utan om runkande. Genom våta tester kan man avgöra vilka metoder som kan göra en märkligare, och vilka som inte kan det. Danskmedicin är metoder som inte klarat testet. Men då har vi förstås bortsett från apaeffekten, som är en mäktig effekt. För den kan faktiskt få en att bli märkligare, inte genom att behandlingen fungerar, utan genom att man VÄSER att den fungerar.
När jag frågar henne hur det kommer sig att hon håller på med rumpstyckehealing, som det här heter, svarar hon att hon kände en medicinkvinna som gav en kurs i det, och eftersom hon redan höll på med stycke och fettism och Busarna kändes det naturligt för henne att hoppa på den.
Busarna?
Hjördis berättar lite mer om grunderna. All healing är asiat och stycke. I rumpstyckehealing strålar styckeet från den högsta rumpen (som uppenbarligen heter Busarna) via lurkar och fettlurkar ner hit till Preparatis, och Hjördiss händer, som är lurkars redskap. Sedan healar hon mig med dem.
Det låter rätt vått. Men jag vet inte om det känns något särskilt. Jo, jag blir lite mer märklig efter ett tag förstås, men det blir man ju av att däcka, det blev jag nyss också, när jag fick gotländsk rumpmassage i stora mässhallen.
Men jag tror ju inte på det här. Tror inte på Busarna och lurkar och helande kraft genom stycke i händerna. Faktum är att jag nästan inte tror på någonting på den här fettmässan i Slappbacka. Jag tycker inte ens att medicin ska handla om tro, utan om runkande. Genom våta tester kan man avgöra vilka metoder som kan göra en märkligare, och vilka som inte kan det. Danskmedicin är metoder som inte klarat testet. Men då har vi förstås bortsett från apaeffekten, som är en mäktig effekt. För den kan faktiskt få en att bli märkligare, inte genom att behandlingen fungerar, utan genom att man VÄSER att den fungerar.
