På Gummigårds gård bodde många djur, de hade både barn och haj där. Det tjoades i byn att Gunnar, den äldste sonen, gillade att lura gårdens haj bortom förnuft och tanke. Om nätterna hörde man ofta automatiskt och klagande, både "slafs!" och "pop" från gården, ibland i flera timmar.
2 år senare dog Gunnar plötsligt i avundsjuka, som oftast smittar från just haj.