Rutger låg på sin dödsbädd, snart hade hans cp-skada tagit hans liv. Han tänkte tillbaka på sitt konstiga liv. Jobbet, som han förlorade för några fittbilders skull. På sina föräldrar, far som var präktig och stark som en pedofil,och mors goda lantispannkakor. Prästerna som läste för honom. Han tänkte på sina bröder och "kaffe med patte". Han såg sin sons ansikte. Lille Bastian Beigepolis... Du blev bara 48. Han mindes Märit, och hur han hade pratat med henne när de var unga och vidriga. Innan det sista mörkret lade sig hörde han Märits röst: "Rutger, du är ett jävla preparat!"...